M/S Estonia
Utredningsmyndigheterna i Estland och Sverige har i samarbete med bland andra Stockholms universitet och Ocean Discovery AB genomfört undersökningar av vraket efter passagerarfartyget Estonia och bottenförhållandena runt fartyget. Här redogör vi för fotodokumentationen som genomfördes under sommaren 2022 som resulterade i ca 45 000 fotografier.
DET FANNS NYA UPPGIFTER SOM BEHÖVDE UNDERSÖKAS.
Passagerarfartyget Estonia sjönk den 28 september 1994 under en resa från Tallinn till Stockholm.
Av de 989 personer som fanns ombord omkom 852 personer. I enlighet med en överenskommelse mellan statsministrarna i Estland, Finland och Sverige bildades en tillfällig gemensam utredningskommission som undersökte olyckan (JAIC). En slutrapport publicerades i december 1997 och därefter upplöstes den gemensamma utredningskommissionen.
Den 28 september 2020 publicerades ett filmmaterial som visade ett tidigare inte känt hål i fartygets styrbordssida. Estlands olycksutredningsmyndighet inledde därför en preliminär bedömning av de nya uppgifterna och begärde bistånd av motsvarande myndigheter i Finland och Sverige. Olycksutredningscentralen i Finland och Statens haverikommission i Sverige beslutade att bistå den estniska myndigheten. Syftet med den preliminära bedömningen är att överväga om den nya informationen ger anledning att revidera de slutsatser som drogs i 1997 års rapport, om nya utredningsåtgärder bör vidtas och i så fall vilka.
För ytterligare information om arbetet med den preliminära bedömningen, se här.
EN UTMANANDE UNDERSÖKNING.
Fartyget ligger på Östersjöns botten cirka 20 nautiska mil från närmaste land på ett djup av ungefär 70-85 meter.
Modern teknik med fotogrammetri gör det möjligt att skapa en detaljerad modell av vraket utan att behöva skicka ner dykare. Genom att skicka ner en dykrobot (ROV) som tar tusentals högupplösta stillbilder av skrovet från utsidan kan man sedan skapa en detaljerad 3D-modell av vraket.
SHK anlitade Ocean Discovery, specialister inom ROV-inspektioner och vana att genomföra avancerade undersökningar av såväl miljöfarliga vrak som arkeologiska vrak med fotogrammetri.
– Man kan se varje hål i vraket, varje mussla, ner till millimeternivå. Det är en oerhört detaljrik dokumentationsmetod, säger Ingemar Lundgren som använder den nya tekniken.
En 3D-modell av vraket lämnar mycket lite kvar till fantasin, berättar Lundgren, som även är erfaren teknisk dykare och genomför den här sortens undersökningar på uppdrag av bland annat Havs- och Vattenmyndigheten.
– Vi undersökte varje kvadratmeter av vraket så att ingenting missas. Det är möjligt att mäta skador och hål med stor precision, säger han. 3D-skanning av vrak är en metod som har varit möjlig i bara några år.
– Det här var en undersökning som gjordes exteriört. Utöver att vi filmade några meter in på bildäck gick vi inte in i fartyget.
HITTA SVAR PÅ FLER FRÅGOR.
Om du inte hittar svaren nedan, kontakta oss så hjälper vi dig på vägen. Har du frågor om verksamheten som du inte hittar svar på? Eller synpunkter? Kontakta oss nedan.